En didgeridoo är ett borduninstrument vilket innebär att den har endast en ton. Instrumentet har inga fingerhål eller klaffar. Det är en och samma grundton som spelas hela tiden och den brukar kallas ”drone”. Man håller didgeridoon mot munnen och blåser med vibrerande läppar. Lite kan det liknas vid när man vill få stopp på en häst och säger ”ptroo”.
Grundtonen färgas genom olika rörelser med kinderna och tungan. Rösten används genom att sjunga eller skrika samtidigt med grundtonen. Läpparna kan spännas för att göra det trumpetljud som brukar kallas ”toot”.
För att spela länge utan uppehåll i tonen behöver man behärska en speciell andningsteknik som kallas rundandning eller cirkulationsandning. Det går till så att innan luften i lungorna tar helt slut tillförs ny luft genom att man med tungroten täpper till i svalget så att lufttrycket i munhålan behålls och därmed även tonen. Samtidigt andas man snabbt in ny luft genom näsan och när det är klart öppnar man i svalget igen. Det här tar vanligtvis lite tid att lära sig.
